Blir så glad när någon tycker korten är fina. Det är sådan "tankning" som behövs för att orka köra vidare och våga tro på sig själv och sin förmåga. Vi ska inte vara så rädda för att ge varandra beröm. Speciellt inte när vi vet att en vän eller medmänniska har gjort så gott de har kunnat. Även om man inte gjort så gott man kunnat så kanske det där vänliga ordet eller klappen på axlen får mig att försöka lite bättre nästa gång. Det betyder så otroligt mycket. Man behöver inte gå längre än till sig själv och fundera över vad som gör en glad.
Nu vill jag visa mitt senaste alster:
Ett dopkort till en liten kille som inte gillar ljusblått ;-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar